Vår lilla Mika.

Idag är vår lilla Mika 13 dagar. Kan inte förstå att det i morgon är två veckor sedan hon föddes. Kan inte förstå att jag och Anton är föräldrar. Det är helt otrolig. 

Idag klarade hon att äta hela 60ml från koppen, och nu svävar mamma som på moln. Vi är så stolta över vår perfekta, underbara lilla tjej.

HÄRLIGHETER (snart).

Snart är det klart.... ÄNTLIGEN! Vi har börjat få in möblerna i lägenheten och det är inte långt kvar innan den är helt färdig. Känns så otroligt skönt. Skönt att få ett eget hem. Skräddarsytt till precis vad jag och Anton vill leva och starta en kärleksfull, trygg, familj i.

På tal om att starta en familj, så MÅSTE det lilla (eller inte så lilla) tillstått  jag bär på komma ut snart. Bebben gör mig galen! På riktigt galen! Magen fixar inte mer. Huden är så öm och känslig. Den är helt röd, kliar så obeskrivligt mycket, är bortdomnad (så när jag kliar hjälper det inte förrän jag kliar för hårt så att det gör svinont) och det finns inte ett klädesplagg som inte gör allt ännu värre. Smörjer och smörjer med alla oljor som går att hitta, men ingenting hjälper. Tur att det inte är allt för långt kvar till mål (BF 13/10, alltså 17 dagar kvar till beräknat).

Denna fina fredagskväll.

Gravid ung kvinna klättrar upp på grannarnas tak för att ta sig in via balkongen. Detta  med avsikt att hälla upp vatten i små iskubsformar för att sedan stoppa in dem i frysen.

Klättringen med den 34 veckor gamla bebisen i magen och ett paket vindruvor i handen visar sig dock vara förgäves, då det tydligen inte går att ta sig in där...

Blev hur som helst en bra kväll i gott sällskap till slut. Var även lite kul att klättra upp på taket och känna sig lite  gangster. Har blivit allt för lite av den varan på senaste.

Lite blandat och rörigt inlägg.

Vet inte riktigt vad jag ska säga här... men har lovat fler uppdateringar till en vän som vill hålla koll på vad som händer i mitt liv, så då får jag gott hålla det också.

Det gör mig så ledsen att sommaren är slut. Om jag bara hade insett, för någon enstaka vecka sedan när jag låg på stranden, att det var sista chansen till bad i sommarvärmen, till att njuta av vågorna och doften av den varma sanden på ett helt år, då hade jag tagit tillvara på det så otroligt mycket mer. Nu glider allt det där ifrån en, utan att man kan göra minsta lilla skit åt saken. Hemskt.

Idag har jag hur som helst legat på gräsmattan och bara försökt ta åt mig all den lilla värme och sol som finns kvar. Ingen sommarvärme precis, 19grader i skuggan, men det är väl bättre att glädjas av det lilla, än att inte glädjas alls.

Någon som är kunnig om kaniner? Kolla gärna kaninfrågan bland bilderna.

Kräftor igår. Riktigt mysig kväll.

Vi plockade även en av kaninerna idag, men ska de lösa såhär mycket päls? Någon som vet?

Blev en hel del mer än vad som syns på bilden.

Några få, men betydelsefulla sommarbilder.

Som vanligt... Ett väldigt bra tag sedan jag var in här. Men vad gör det? Har helt enkelt haft fullt upp och det ser jag som mycket positivt.

Nu är sommaren snart slut och jag förstår inte vart den tog vägen. Varje sommar känns väl lite för kort, men har aldrig upplevt någonting som denna. Helt underbart skönt har jag då haft det.

Är lite ledsen över hur lite jag har framme kameran. Förr uppdaterade jag med bilder på bloggen så ofta jag bara kunde och tog alldeles för mycket kort varje dag. Idag är det hur kul som helst att sitta och titta på de där bilderna. Skratta och skämmas över alla minnen som finns i dem. Känns tråkigt att inte ha lika mycket fångade minnen från nu, som jag kan titta på om några år till... Måste bli en förändring på det!

Trotts att bilderna är få, så har jag ändå en del även från denna sommar, så här är några av dem.

Antons student.

På väg till Stockholm.

Min lilla kusin, Casper.

Kusinen Saga, som för övrigt fyller år idag.

Apa.

Min snygging till bror.

Thea som tävlar i Gävle. 

Ludwig och mamma.

Vagn och flyttkartonger klart!

Oj så mycket som hinns med då man är ledig. Flyttkartonger inköpta, rummet städat och till viss del nedpackat, vagn köpt, min syster och mamma har fått färgade fransar + bryn, Anton tog studenten,  har sett två filmer på bio och några härliga joggingrundor med hunden har hunnits med. Det är så klart jobbigt att bara kunna jogga. Mina fogar klarar inte av spurter eller något högt tempo längre... Men så länge jag kan springa på något sätt, om så bara jogga, får jag väl vara nöjd. I oktober kommer det vara värt det.

En trött liten hund efter 5 km.

Suddiga mobililder

Antons student.