Dagens planer.

Go´ morgon.

I går var jag och Mika på öppna förskolan och lekte. Det var en fin sångstund som jag önskar att Mika hade kunnat vara med på, men samma minut som den skulle börja somnade Mika. Vi får helt enkelt försöka igen en annan gång.

I dag ska vi in till stan och träffa mamma Matilda och lille Adrian, som inte längre är så liten. Hans utveckling är nästan chockande för mig varje gång vi träffas. Jag är ju så van vid Mika, och tycker att hon kommit långt i sin utveckling, men hon är trots allt fyra månader yngre. Det är verkligen helt otroligt hur mycket bara fyra månader kan göra. Så mycket som hinner hända i de små livens utveckling.

Jag tror att jag är lite för trött för att skriva någonting vettigt.

Mika sover nu så sött i sin säng, och Anton i vår säng. Ska på bara någon minut gå dit och göra honom sällskap, men först hade jag tänkt skriva några ord här.

Ni blir säkert less på att se mig skriva saker som detta... men oj så underbart livet som mamma är. Visst kan det vara tung och mycket jobb. Man får sällan särskilt mycket tid över till sig själv och skriken gör så ont då man försökt med allt, mat, ny blöja, närhet och allt det där men ändå infinner sig inget lugn. Man kommer på sig själv med att tänka på hur mycket lättare det ska bli när hon blir större och helt enkelt kan berätta vad som är fel så att vi kan hjälpa henne... men den tiden har nog sina problem den med. Om jag ska vara lite realistisk så kommer den tiden med stor sannorlikhet vara minst lika "jobbig".

Det roliga med att vara mamma, det roliga med att behöva ta allt detta jobb och ansvar, är att det inte är jobbigt. Det är underbart!

Mika är inget barn som skriker mycket. Hon är ett väldigt snällt barn, men när hon väl skriker, då hörs det! Visst, detta kan vara jobbigt för stunden. Det kan bli väldigt jobbigt när hon har en dålig dag och skriker i timmar. MEN, det gör inget, för sekunden då skriket tystnar och hon somnar i min famn, då känner jag en sådan kärlek till det underbara liv jag håller i min famn. En obeskrivlig kärlek som är värd allt.

Hon har börjat skratta några gånger per dag nu. Att hon började le var för mig någonting stort. Då kunde hon visa att hon var glad. När hon skrattar blir det, som ni förstår, ännu tydligare och det gör mig som mamma så otroligt lycklig.

Jag vet, detta blev ett svamligt inlägg med en massa lycka hit och dit, men det är lite så jag känner mig just nu. Jag svamlar omkring på fluffiga moln av lycka!

STOLT!

Igår när jag och Mika kom hem från stan, så tog vi av oss ytterkläderna också lade jag Mika i sitt babygym för att hämta någonting att dricka. När jag häller upp min pepsi i glaset så hör jag hur mika börjar ta till den "allvarliga" rösten. Fixar klart med drickan och går sedan till vardagsrummet, där Mika ligger, så fort som möjligt för att undvika ett utbrott från henne. Men den allvarliga tonen hon har är INTE på grund av att hon håller på att bli ledsen, utan HON LIGGER PÅ MAGE. Min underbara lilla tjej har alltså vänt sig, från rygg till mage, för första gången! Så otroligt stolt mamma.

Men det klart... hon har ju spanat in en äldre kille, som redan kan åla. Då måste hon väl träna på att bli en stor tjej.

Idag hade jag tänkt att ha en riktigt lugn dag. Bara vara hemma, mysa med Mika och göra en riktigt tidig kväll. Vi får väl se vad Mika tycker om det där med tidig kväll... men man kan ju alltid hoppas

Dagens projekt.

En snutte till Mika.

Sömmen kring kanten är nu klar efter några timmars arbete. Har dock tänkt göra lite till, men detta får duga för den här gången.

Mika sover så fint i sin vagga (som börjar bli för liten, tyvärr), så nu ska mamma Julia sätta sig i soffan, titta på lite tv 4 fakta och virka.

Färdiga för utgång.

Toan och köket städat. Mika matad, bytt blöja på, gosad med och påklädd. Nu är gatorna inte säkra, då vi tar vi över med våran räser vagn!

Jag lever det goda livet. Världens finaste dotter och sambo är i min "ägo". Igår när jag och Mika kom hem hade Anton gjort fint i hela lägenheten och bjöd på ett underbart kvällsfika med goda mackor, grädde och blåbär.

Vad hadde jag för liv utan dessa människor?! Kärlek till er som gjort min värld fullständig.

Finns ingen bättre start på dagen än att vakna upp till detta.

Underbara lilla varelse.

Nu har vi äntligen fått internet i lägenheten. Skönt.

Mika är snart tre månader och det är så otroligt kul att se hur vår lilla dotter utvecklas mer och mer för var dag som går.

Livet får verkligen en så mycket större mening när man fått barn. Det är i alla fall min åsikt, och jag är säker på att de flesta av er med barn också kan känna igen er i det. Hur jobbigt det än kan vara stundvis, så glömmer man bort allt det jobbiga när man möts av det där underbara leendet. Hon är det bästa jag gjort.