Go´ morgon.
I går var jag och Mika på öppna förskolan och lekte. Det var en fin sångstund som jag önskar att Mika hade kunnat vara med på, men samma minut som den skulle börja somnade Mika. Vi får helt enkelt försöka igen en annan gång.
I dag ska vi in till stan och träffa mamma Matilda och lille Adrian, som inte längre är så liten. Hans utveckling är nästan chockande för mig varje gång vi träffas. Jag är ju så van vid Mika, och tycker att hon kommit långt i sin utveckling, men hon är trots allt fyra månader yngre. Det är verkligen helt otroligt hur mycket bara fyra månader kan göra. Så mycket som hinner hända i de små livens utveckling.
Julia. 18 långa år i norrlands mörka skogar där isbjörnar kan lura bakom varje hörn. Tur att våra renar är snabba och spjuten är vessade. Hösten 2013 fick jag en dotter, Mika. Natten då hon skulle födas packade vi våra väskor fulla med kött och red i bekväm takt iväg på vår ren. Denna blogg är alla välkomna att läsa, men jag kommer främst att rikta mig till familj och nära vänner. Förvänta er därför ingenting storslaget. Jag kommer inte att göra mig till för någon.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar