Loggade in och såg kommentarer, det gjorde mej lycklig! Hur många läsare det än är brukar det inte vara så mycket kommentarer.... Men nu var det några! Fortsätt så, det bringar en gnutta lycka till min annars så trista vardag.
Jag och min älskade pojkvän bakar nu kolakakor. Han verkar inte överlycklig, han som hällst bara ligger och slöar, fast han är bäst ändå! Men det blir gott detta.
Julia. 18 långa år i norrlands mörka skogar där isbjörnar kan lura bakom varje hörn. Tur att våra renar är snabba och spjuten är vessade. Hösten 2013 fick jag en dotter, Mika. Natten då hon skulle födas packade vi våra väskor fulla med kött och red i bekväm takt iväg på vår ren. Denna blogg är alla välkomna att läsa, men jag kommer främst att rikta mig till familj och nära vänner. Förvänta er därför ingenting storslaget. Jag kommer inte att göra mig till för någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar