Igår var alltså jag och Anton på RUL. Kändes tråkigt att det gick så fort, hade velat titta på vår lilla bebis i flera timmar. Det var så underbart att se. När jag kom dit var jag helt inställd på att få veta om det var en pojke eller flicka, men när jag väl låg där och såg det lilla livet, då kändes det helt oviktigt (vilket nog var tur eftersom att h'n låg fel för att kunna se det). Vi kommer bli så lyckliga vad det än blir. Så underbar upplevelse.
Julia. 18 långa år i norrlands mörka skogar där isbjörnar kan lura bakom varje hörn. Tur att våra renar är snabba och spjuten är vessade. Hösten 2013 fick jag en dotter, Mika. Natten då hon skulle födas packade vi våra väskor fulla med kött och red i bekväm takt iväg på vår ren. Denna blogg är alla välkomna att läsa, men jag kommer främst att rikta mig till familj och nära vänner. Förvänta er därför ingenting storslaget. Jag kommer inte att göra mig till för någon.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar