Tänk för ett år sedan... Då visste jag inte ens att hon var i min mage. Jag hade mina misstankar, då hon envisades med att göra mig illamående varje kväll,men visste gjorde jag inte. Det är först om tre dagar det är ett år sedan jag visste att hon fanns.
Det börjar vara sent, så jag ska strax hoppa i säng, men först vill jag bara dela denna underbara dag med er.
Anton, min älskade sambo, fästman och pappa till vårt barn, han har gjort allt för att underlätta barnpassningen för mig, trotts att han jobbat hela dagen, och till och med var tvungen att jobba över efter en natt med alldeles för lite sömn. Min älskade syster, Thea, har varit mitt humoristiska sällskap hela dagen och gett mig fina presenter (värt att nämna är att hon inte allt för sällan glömmer bort min födelsedag den lilla skiten...). Mina två bröder har varit gulliga som alltid och mina underbara, galet älskvärda föräldrar har behandlat mig som en prinsessa. Självklart gjorde även min mormor, morfar, farmor och farfar dagen till den bästa. Stort tack till alla er som uppvaktat mig idag, om det så bara var med ett grattis.
Nu är tiden inne för att göra Anton och Mika sällskap i landet där drömmarna bor. God natt.
Mika blir så glad när mamma öppnar paket.
Gammelfarmor- och farfar.
"Glad, ledsen, FISK!"
.jpg)






Inga kommentarer:
Skicka en kommentar