Myst som aldrig förr.

Jag har inte riktigt känt så som alla pratar om tidigare... Ni vet, hur folk ständigt säger "hjälp så fort det går, stanna tiden!". Jag har varit, och är självklart, så lycklig över att se hur Mika hela tiden utvecklas och ta nästa steg. Jag tycker att det är otroligt mäktigt att se hur någonting, som bara för ett halvår sedan, var så litet och hjälplöst (men ände ren kärlek), kan bli så stor och en helt egen person (som visserligen behöver ganska mycket hjälp från mamma och pappa fortfarande).  Jag längtar så efter att se nästa kliv hon tar, men ikväll fick jag insikt i den där klyschan om man man skulle vilja stanna tiden.

Har idag varit hos mina föräldrar och tog mig då tiden att gå upp till deras vind för att hämta ner lite kläder vi tidigare köpt till Mika. Hittar då instruktionerna till bärsjalen och sätter mig för att titta i den. En del av sätten att bära på ser så otroligt mysiga ut, jag kan då inte göra annat än att längta hem för att pröva.

Väl hemma, så kommer städningen förstås före att experimentera med bärsjalen, då det  faktiskt kan vänta till senare. Knyter sjalen som jag brukar, stoppar ner Mika och börjar städa.

Lite senare, OCH DET ÄR DETTA JAG VILLE KOMMA TILL, tar jag mig tid att experimentera.

SÅ OBESKRIVLIGT MYSIGT!!!

Verkligen, det är obeskrivligt. Bättre än så kan jag inte formulera mig.

God natt.