Idag har vi haft friluftsdag. Från början funkade det. Vi hade typ hjärt och lungräddnings lektion i en tille och sedan ut i solen för att paddla. Vi paddlade iväg och jag kom med den briljanta idén att vi skulle paddla till andra sidan, dra upp kanoten och klättra upp för berget. Felicia var skeptisk men Nora var på så vi gjorde det. När vi drog upp kanoten så kom även Carl och Judith dit med några andra små båtar med små roder som man paddlar själv i, så dom klättrade upp för berget med oss. Efter ett tag så kom han som jobbade på stället vi var på. Alla blev oroliga och jag sa till dem att om han är arg för att vi åkte ända hit så kan jag ta på mej de eftersom att det var min idé. Men han var rent av skit förbannad! Vi fick världens ut-skällning och han började skrika om att de där små rodren på deras båtar kunde gå sönder. Jag tog inte på mej det kan jag ju säga. När vi kom tillbaka så var dock lärarna typ stolta över oss och bara skrattade.
Efter lunchen funkade det inte längre.... Det blev kallt och började regna. Jag var tapper och höll ut i ungefär en timme, sedan smet jag in på toan, höjde elementet till max och satt där i en halvtimme. Efter den halvtimmen så vågade jag gå till rummet där utanför, där satte jag mej mot elementet med Nora och pratade lite resten av tiden. Det var inte så hemskt att sitta där och prata, de var faktiskt riktigt kul men det är inte förrän nu när jag fått komma hem som jag har slutat frysa. Att frysa är verkligen inte kul. Inte ens lite. Ser ut som att det aldrig kommer bli sommar igen.
Julia. 18 långa år i norrlands mörka skogar där isbjörnar kan lura bakom varje hörn. Tur att våra renar är snabba och spjuten är vessade. Hösten 2013 fick jag en dotter, Mika. Natten då hon skulle födas packade vi våra väskor fulla med kött och red i bekväm takt iväg på vår ren. Denna blogg är alla välkomna att läsa, men jag kommer främst att rikta mig till familj och nära vänner. Förvänta er därför ingenting storslaget. Jag kommer inte att göra mig till för någon.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar